Här tänker jag publicera några utav mina dikter och noveller som jag har skrivit.

 

______________________________________________

Min käre riddare

Brynjan hans får motstå slag
men faller gör han aldrig
stark han är, modig han är
kämpar för sitt fosterland.

Kärleken till sitt fosterland
gör honom stark
han lyder kungens order
och har ihjäl en massa bönder.

Han kan inte tänka klart
när han svingar sitt blodiga svärd
han fokuserar på nuet
när blodet färgar hans mantel röd.

Förtvivlande skrik och hjälplösa rop
det är vad han får höra varje dag
kungens order, säger han
och lyfter sitt tunga svärd.

En bister man, med ett ärrat ansikte
med kungens order i sin hand
han sprider skräck och fasa
aldrig vill man bli som han.

Smeden, bagaren och mjölnaren
alla får de smaka på samma öde
bonden och hans familj ute på heden
ja, de blev innebrända i huset sitt.

Han kramar livet ur många
och känner ingen ångest
han är en god riddare och ståtlig
en stor och bredaxlad man.

Han känner sig stolt
för han kämpar för sitt fosterland
men att han inte förstår
dessa bönder är av hans blod!

Han fortsätter detta korståg
i många många år
avbefolkar stora delar av sitt land
innan kungen säger stopp.

Riddaren kalls till kungens slott
för att ställas inför rätta
det han har gjort är ett brott
det kommer kungen berätta.

Kungen förklarar riddaren skyldig
och hängas skall han
fram med bödeln och prästen
så snabbt ni bara kan.

Den arme stackars mannen
som bara löd kungens order
förstår nu ingenting
och protesterar mot detta beslut.

Med näven i luften och hög röst
detta är fel, jag handlade på kungens order!
rösten skär genom luften
och ett slag mot huvudet får han.

Med en snara runt halsen
och rejäl huvudvärk, står han där
framför folkmassan
och väntar på sitt öde.

Nacken som bryts blir hans död
en man som älskade sitt fosterland
han handlade på kungens order
men detta blev han slut.

_________________________________________________________

Det regnar visst

Blåsten för dropparna
mot mig och min mor
på väg till en kyrka
som heter Notre Dame.
Polisbilar och poliser
det kryllar av dem
förvånande
vid Notre Dame.
Framför kyrkan
under regnmolnen
människor
det kryllar av dem
vid Notre Dame.
Jo visst
regnar det i Paris
stora, blöta droppar
som möter marken
med ett vattenstänk.
Jo visst
regnar det i Paris
men samtidigt skiner solen
alltid. alltid.
Jo visst
regnar det i Paris
men det slutar snart igen
lovar. lovar.
Jo visst
regnar det i Paris
med mörka moln
som snart försvinner.

Jo visst
regnar det i Paris
Jo visst
regnar det i Paris.
Men Paris är
ändå den vackraste
staden av alla.

_________________________________________________________

---

(Utdrag från min novell/bok)

Nadine hörde steg utanför dörren och gick för att öppna i tron om att det var Iona eller möjligtvis Alvaroic.
Men det var inte någon av dem som mötte henne i dörröppningen. Plötsligt blåste en svag vind genom rummet, trots att alla fönster var stängda och det blev med ens kyligare. Dimman tätnade och hon kunde urskilja en gestalt inne i den. Sakta trädde ett ungt pojkansikte fram, genomskinligt. Med långt, genomskinligt hår och vita ögon med gråa pupiller. I håret hade han ett spänne, lika vitt som snö. Hon kunde bara se ansiktet, resten av kroppen (ifall han nu hade en) var dold i dimman. Det var en av de där underliga och mystiska varelsern som besökte henne i drömmarna, och vars ansikten hon såg i tavlan. Pojken sade några tysta, dämpade ord på det främmande språket och Nadine tog några steg mot honom, och då såg hon i hans blick att det var precis det han ville att hon skulle göra.
Med ett spänt ansikte väntade han på att hon skulle komma fram. Men när hon stod några steg ifrån honom tjöt han till och tårar som inte fanns rann från hans ögon. Han skrek som en besatt, och hans genomskinliga ansikte var präglat av smärta. Han blängde på henne, såg fullkomligt rasande ut. 'Vad vill du, vill du att jag skall gå?' Med tanke på situationen var Nadines röst förvånadsvärt stadig och lugn. Med ens nickade han, så häftigt att hans vita spänne råkade falla av. När Nadine tog upp det och granskade det pep pojken till, och tynade sakta bort, tills endast dimman fanns kvar. Till slut försvann även den.

_________________________________________________________

Index